nanten, som Elin skänkt sin första kärlek. Till sin förundran tyckte han sig märka att Axel, Odas fästman, stundom betraktade Elin med blickar, något för varma, men att Elin deremot var kall och tillbakadragen mot löjtnanten. Hjelm kunde icke riktigt förklara hvad han såg; men han föresatte sig att taga reda på sanningen. Hjelm kunde ej rätt väl med löjtnant C. och då nu härtill kom att denne bemötte förvaltaren med högdragenhet, icke olikt högmod, stodo de just ej på särdeles god fot med hvarandra: