— Elin är en vacker flicka, återtog fem. — Visserligen, men nog finnes det fler som se bra ut; dessutom är hon ju fattig som en kyrkråtta, sade värdinnan. Mot detta yttrande gafs ingen appell. Och så slöts kafferepet och de goda osystrarna7 reste hem lika kloka som förut. Under julhelgen skref Elin ettlångt bref till Oda, hvari hon omtalar att hon varit sjuk. Det ämne, som hon visste skulle mest intressera Oda, vidrörde hon blott lätt och i förbigående, nemligen hennes nyvaknade kärlek. Hur skuile väl Elin kunna lyckönska henne? Hon önskade visst, och det af innersta hjerta, att Oda och Axel måtte blifva lyckliga; men hon hade ju tillräckligt skäl att betvifla varaktigheten af den lycka Axels flyktiga kärlek skänkte. Huru gerna hade hon icke velat varna den älskade barndomsvännen; men hon vågade det ej. Huru skulle väl Oda upptaga en sådan varning af Elin? Nej, hon måste tiga; men i tysthet bad hon äfven Gud, varmt och innerligt, för Odas lycka. Till Axel skref Elin ej vidare. Hvad skulle hon numera skrifva till honom sedan hon ej längre fick tolka hjertats tankar? ö Det dröjde ej länge förr än Oda besvarade Elins bref. Hon beskref huru ofantligt roligt hon haft, alla de dyr