De fyra ärstiderna. En liten teckning ur verkligheten af Betty. (Forts. fr. föreg. u:r.) Och när danskalasen voro slut och länsmansfrun några dagar sednare tillställde en extra kaffebjudning för fruarna, visste ingen utaf dem, äfven den skarpsyntaste, att berätta om den yvhygglige förvaltaren utmärkt den ena flickan framför den andra. — Han är så artig mot alla, anmärkte en. — Ja, precis lika mot alla. Han dansade lika mycket med gouvernanten hos D:s, som är både gammal och ful, samt med prostens hushållerska, som är så fattig och obetydlig, som med någon af våra döttrar, som äro både unga och vackra, menade en annan. — Månne han redan är förlofvad? undrade en tredje. — Han bär åtminstone inte ring afgjorde den fjerde. — Ilan kan väl aldrig hafva förälskat sig i trädgardsmästarers Elin? gissade n:o fem. — Pah! tycker någon det? Hon har ju varit sjuk nästan ända sen han kom i till thamra, afbröt sex.