sia till det knappt prattiska att a ffärgs mänuen i Gefle sörstafface sig en före bintelse of ve bägge större norrländslta ängsartygsbolagen att stänrigt anlöpa Gefle och för tenna plats tiuhandahälla tillradtitlalutromme. Derefter beslöts alt en tomite af 3 ledamöter fule utses för frågans förberetande med afseente på attieteckning och nödiga upplysningars inhemtante rörande anskaffande aj fare tyg, I hwillet afseende werkställante dis rettören sör Gefle ängjartYyyg-aktiebolag glorte sramstäuning om intöp af ett af bolagets fartyg, Chapman eler Berzelius, hwiltas lämplighet eler ide för den urdgalattu linten, Stockholm—Gesle — Hernöfand mer mellanliggande platfer, lifligt tistuteraotes. Til tomitgrare maltes ber gresshantt. Enawall och Ax. Brandt samt kapten Brantt. Attierna beftämtes till 500 rdr och vet erforderliga beloppet berätnades till 100,000 a 120,000 rtr. Attieteckningen är reran börjat; för dem, hwilla intressera fig för och wilja med aktieteäning befrämja denna för platsen få wigtiga angeligens her, är teckningslistan tillgänglig på br Xx. E. Brancts tontor. Försnillning. Kronotassören C. Fre delin i Sala, ywilten warit anställd säsom t. J. tassor och magasinsförwaltare wio Sala siljwerwert oc) bergalag, har i dessa sina egenskaper blijwit beträdd med en tussa rist till ett belopp af 21,000 rer, bwarjörutem han gjort sig slyldig tiu salsta råtenstapers förande. Oreclighet och äter oredlighet — aldrig hör man annat. Kasfabalanser tomma i vagen ten ena tort ejter ven andra. Samhället är jjutt. Med tenna reflexion tulerer tidningen Woa förestaente forgliga notis. Samhållet ar sjukt. Wien hwad tan wäl wara reten till ett oudt fom framträder med få wåcligu symptomer? Dias gnosen är ej swår. Wi swara utan twefan: vet här rårande luxurtösa lefnarssättet; äflandet att lejwa på stor fot åwen ver tillgångarna ide mergijwa får rant. Spaisamhet alstrar oberoente cc) tarattäre fasthet. Stöjeri och yppighet alstra wingteri och taraltärs slapphet. Wilja wi utom wart tära fädernesland fofa ett bewis för det sernare alternas tivet iwar sats, så hafwa wi lyckligtwis ide något stort filt för wårt wal, men wi behofwa ej heller gå långt för att träffa en lista på orevligheter, med hwils fen mår egen tywärr synes wara på god wäg att tomma i jemnhöjd. Låt sparsamhet få gälla för hwad den är: en tygd; låt måtta och enkelhet råda; — tet sällskapliga lijwet skulle ej förlora derpå; det skulle twärtom derpå göra en owärterlig winst; oädel täflan och äflan att öfwerträffa den ene ven andre i Ype pighet och flärd skulle derigenom förs swinna, och afunden — renna moder til så mycket ondt, denna amma för den giftiga samhällsorm som heter förtalet — skulle sammankrympa från fin nuvas rande jättesk pnad till fin sannskyltiga dwerggestalt. Låt menniskowärdet, den inbörtes attning och vet s. k. anseendet bestämmas — icke af antalet middagar och foupger fom hällas, huru medlen dertill än må wara hopskrapade; icke af rikstaler rilsmynt, utan af redbart ars bete, af rectlig, sedlig och nyttig fträfs wan, — och wi skola envajt fällan bes höfwa inregistrera något så nedslående —