Norrländska Korrespondenten – 11 december 1868, sida 2

bet röj ie ej tär till sin innerli eum nan 3 2 irnöjelse, såg med ken törtjusning Carl Hjelm betraktade hennes datter. livill å ofta han hade en kedig stund tillbringade han den hos Wädpgardsmästarefamiljen och som ban var glad och treflig, hörde bade gubben och gumman gerna på honom. Jul JU1mGt var ailltid tyst och all varsam då herr Hjelm var närvarande. Lion förstod omer än väl att hoa var föremal för hans körlek, och som henr uppfeoldt af Axels hitd, hvarken ville eller kunde hon uppmnntra den nye bov nes hjerta aren, som hon ej kunde sködka sin genkärlok. Det plögade Elin oeetsägligt att se all den uppmurttran och artivhet hennes mor, som eljest var nju 2 om dylikt, slösade på herr Hjelm. Ilin anade att hon skulle få många strider att bekämpa för sin kärlek; men ännu hemtade hon mod af Axels loftesrika och kärleksglödande brer. Småningom komma Axels bret mera sällan och voro då korta. Han ursäktade sig med att hans tid var upptagen. Så skref han, att han icke kommäa att som ämnadt var, föra sin onkels expedition, utan att han skulle qvarstanna i Stockholm tills vidaro. Vidare talade han om sina nöjen och och hvilket herrligt lif hon uu förde: men han önskade att Elin måtte var: I