Norrländska Korrespondenten – 8 december 1868, sida 3

Elins mor, som var den hvilken egentligen skötte den husliga tommens, gaf sitt bifall till den hygglige förvaltarens förfrågan, om han ville hålla till godo med hvad hbuset förmådde och som de sjelfva hade det: phusmanskost. IIerr Hjelm, som blef förälskad från första gången han såg Elin, höll till godo med shusmanskosto blott för att dagligen få se den fagra flickan. — Pass på, far, on jag icke denna gången styrde klokt till, da jag emottog förvaltarn som spisgäst, sade gumman och klippte slugt med ögonen, då gubben småknotade och påstod att det blefve ett ofasligt besrär för mor att ha eu fremmande herre att ge mat. — Åh prat, han blir snart hemmastadd, skall du få se. Dessutom fär Elin ha mesta besväret; hon skall efter detta få sköta om hushållet. Det passar så bra för en tarflig flicka att bjelpa sin mor med dylika värf. Dessutom tycker hvarje förståndig man om att unga flickor äro husliga. — — — Pass på, om ej mina aningar slå in. — — — — Hvad då för aningar? sporde gubben. (Forts.)