Norrländska Korrespondenten – 8 december 1868, sida 2

AD —— — Baron C, som ännu var tjenstgörande major, hade nästan alltid i huset en yngre officer. som skötte hans expodition. En ung slägting till baron, löjtnant Axel C, hade under sin onkels frånvaro bestridt denna befattning. Att löjtnant Axel fanu tiden lång och träkig på hamra, under det hans slägtingar voro borta, må ingen klandra. Han gjorde visserligen utflykter till de temligen långt aflägset boende grannarne, der den vackre och gentile martissonen alltid var en välkommen gäst, synnerligast der det fanns ungdom i huset; men den tid han måste tillbringa ensamheten på hamra blef honom ändå lång och enformig. Som han ofta under sina pojkår tillbringat sina ferier på hamra, ansag han detta ställe som ett hem och kände nästan alla, som tillhörde godset. Ilan hade varit Odas och Elins lekkamrat. Nu då han var så ensam, faun han ett nöje uti att tillbringa några timmar hvarje afton nere i trädgårdsmästarens eakla boning. Han talade med gubben om trädgårdsskötseln och med gumman om hennes favoriter, gårdens fjäderfä. Och med Elin fann han alltid ämne till konversation. Elin bade ett säkert omdöme och förvånade ofta den bildade löjtnanten med yttranden, som, ehuru enkelt och anspråkslöst uttalade, dock vittnade om fin urskiljning och bildning. Dessutom var Elin begåfvad med