Norrländska Korrespondenten – 8 december 1868, sida 2

dotters bihlning, men deremot i grunden förstod att sköta ett hushåll, väfva, sy och spinna. — Ja, nu är det tid på att lära sig något nyttigt, menade pappa trädgardsmästaren. Och så fick ung Elin lasa in alla de kära böckerna, hvilka dock vid hvarje ledig stund framtogos, knyta på sig ett stort, ofantligt köksförkläde och biträda osöta mor hela dagarne med förefallande hushållsgöromäl. När nu gumman såg, att hennes Elin pa allt upptänkligt sätt sökte göra henne till nöjes, ehuru det ibland hände henne små missöden, såsom att vällingen blef vidbränd, det stekta fläsket totalt uppbrändt, skorpbaket alldeles misslyckadt m. m., tyckte gumman det ändå vara synd om sin flicka och gaf henne vissa timmar hvarje dag, hvilka hon hade ledighet att använda efter behag, då hon efter gummans mening fick vara herrskapo klinkas på pianot och phänga näsanr öfver böckerna in. m. onödigto Dessa timmar voro Elins högtidsstunder och för att visa sin erkänsla för modrens godhet att ge henne dessa timmar, fördubblade hon sin ifver att hjelpa modren i hushallsgöromalen och blef rätt snart oskapliga nog samt tilltagsen och vgalant i vnyttiga värf. Elin saknade dock alltjemt sin älskade Oda och den i hennes sällskap försvunna lärotiden.