Norrländska Korrespondenten – 8 december 1868, sida 2

en viss humor, genom hvilken hon kunde framställa den enklaste sak så, att man fick skratta utan att derföre hafva roligt på andras bekostnad. För att förkorta de långa vinteraftnarne hade Axel föreslagit, att han och Elin skulle läsa språk och musicera tillsammans ett par timmar för att icke stå alltför långt efter Oda, som på hösten skulle återkomma. Elins mor gaf härtill gerna sitt bifall och de trefiiga öfningsstunderna togo sin början och fortfor hvarenda afton i trädgardsmästarns lilla förmak, der gumman vanligtvis åhörde de ungas musik, med strumpstickningen i hand. Guhben brummade väl emellanåt och sade, att det kunde vara onödigt att Elin nötte bort tiden med tocket då hon bättre kunde använda den vid sin spinnrock, men som löjtnanten förstått att ställa sig väl hos gumman, fick hans vilja passera. vHan, stackars karl, kunde väl behöfva lite muntration, menade hon. Och så blef det som mor och hennes gunstling ville ha det. Den i allt annat förståndiga gumman tänkte ej på, att det möjligen kunde vara vådligt för hennes dotters lugn att dagligen så der förtroligt umgås med en ung, vacker karl. Hon hade ju sett Axel sedan han var liten pojke och tänkte icke på att han var annat nu. Emellertid händer det sällan att en ung man, så intagande som Axel eC.,