För Lördagsqwällen. År knnstap wärd att ega? Djupt i djupet låt oss gräfwa Efter kunstaps dolda skatt, Cfter ljus och sanning sträfwa Al wår tid båd dag och natt. Tå wi winna bättre matt Än med kronans falfta prakt. Kunskap är icke allenast i fig sjelf en rikedom, och en fälla dertill; den gör oss äfwen mycket mindre beroende af de finns ligu benären; genom tess hjelp lära wi ess förakta gröfre nöjen, sinnet sluter sig inom sig sjelft och blir istånd att syssel. sätta fig med högre ting. DÅ wi fluts ligeu lära känna oss sjelfwa, wår egen styrka och wår egen swaghet, då stiga wi ännu högre. Det sublima hos menniskan, hennes högsta storhet, är att lära känna sig sjelj. Då låta wi ej mera skrämma oss af okunnighetens och witskepelsens spöken; wi stödja oss luant wid den punkt dit wi kommit. Wi forska ännu alltjemt efter det som är fjerran och bättre; men wi göra det stilla, utan häftighet och buller. Wi weta att wi nu fe, fåfom genom ett mörft glas, dunkelt; men att ven tid stau tomma vå slöjan skall aflyftas och wi skolu fe Hart. Wi starna inom gränserna för det möjliga wetandet — icke med orolig otålighet, men med tro.et förlitande derpå, att Den, som hittills hjelpt oss så mycket, skall hjelpa oss ännu mera. Wi förblifwa alltjemt arbetare, medwetna om wår okunnighet, och öfwertygade likasom Berkely, att ven som wil göra wertliga framstea i knunskap, måste offra fin älterdom, likawäl fom fin ung: dom, ven sista skörden likawäl fom de första blommorna — på sanningens al. tare. Att wara wis och god. Wi älska att påminna oss lifliga men: nistor och fe alltid med saknad och ömhet