mid fastighetsbelåning ett intedningsgar rantibolag träder emellan låntagaren och långifwaren. Den sednare är nemligen då, på grund af den erhållna förfäfringspolicen, befriad från all omsorg om granftningen af inteckningshandlingarne. Han får på dagen lyfta fina räntor i bolagets lassa och är förwissad att, efter mert ställd uppsägning, återbekomma sitt far pital wid förfallotiden. Han åtnjuter sålunda alldeles samma fördelar och tätt nader, fom stå honom till buds mid penningarnes deponerande hos någon bank; och hwad den erhållna säkerheten beträffar, få torde wäl en enskild banks depositionsdbewis åtminstone icke wara mer betryggande än en god inteckning med intedningsgaranti-bolagets derå tecknade proprieborgen. I Det lär wäl sålunda icke böra betwiflas, att inteckningsförsäkringen erbjuder ett lika fullständigt fom hastigt immer fande medel att åter höja wår faftighetafredit od) förskaffa densamma def rätta plats. De stora intressen, fom stå bakom denna fråga, göra oss ockjå förwissade, att den samma ej kan falla, sedan den nu en gång blifwit wäckt. Den dag torde så lunda ej wara långt aflägsen, då ett för hela landet afsedt intedningsgaranti-bolag kan härstädes bringas till stånd. Arbetets wälsignelse. IArbetet är vå en rigtig wälsignelså, utropade en gång efter slutad wecka en husfader, fom sjelf måfte förtjena lif8uppehållet åt de fina. Och han hate rätt. Förr hade han plägat lägga fin dagspenning på krogen och lefwat der i sus och dus, under ret hustru och barn sutto der hemma med tinver bleka af hunger. Men få blef han nedlagd på fjulbädden, Den ömhet hwarmed hus strun stötte honom rörde djupt hans hjerta, fom af kroglifwet ännu ide hunnit blifwa helt förstockatt. Han beslöt, att om ban återfinge helsan, skulle ett annat lif börjas, och han höll ord. Förut hade han warit en wårdslös ech lat arbetare. Nu blef han motsatsen. Följrerna häraf wisade fig snart. Wälständ börjare återtomma till hemmet, frid och enigbet berrskare ånyd unter hans tak, säsom ret warit under te första dagarne af de begge makarnes äktenskap. Så hade flera år förflutit, och vet war med blicken på ven flyrda tiren fom wår man utropade: Arbetet är då en riktig mälfignelje. — Att göra ett rylikft rön är i hög Arad wigtigt för enhwar. Äfwen om man är i besittning af stor rikedom fan man få röna nyttan af arbete; ty hwad är wål en sysslolöst tillbragt tid annat än en förspilld tiv, hwars frukt heter ledsnad, laster oc elände! Blifwe terföre avs betet wår lösen, och hwarje lörvagsr qwäll skall, tillbragt i hemmets krets, blifwa oss vubbelt fär, emeran wi funna blicka tilbaka med det medwetandet att hafwa anwändt ven oss af skaparen förs länta arbetstiten fåfom han befallt. Skulle mi än härwid nödpas bekänna, att många brister widläda of, få stall det likwäl icke lunna hindra oss att känna detta lugn, fom samwetogrannt uppfyllda pligs ter alltid har med sig. —nmn — För Lördagsqwällen.