Norrländska Korrespondenten – 4 december 1868, sida 2

De fyra årstiderna. En liten teckning ur verkligheten af Betty. Förf. till Grossörens döttrar, Försoningen på Sunnanös m. fl. Våren. Huru ofta har ej våren af skalder och författarinnor blifvit lofordad och besjungen? Vi våga icke göra ett försök ens att med vär penna öka antalet af de prisqväden öfver våren, som redan kommit allmänheten till del; ty vi frukta, att vår teckning, vid jemtörelsen med någon annan i den vägen, skulle förlora alltför mycket. Alltnog, vi taga oss endast friheten att låna en hknelse af våren, dock ej af den, som kungl. vetenskapsakademien kallar vårmånaden i vår svenska almanacka; nej, den leende, grönskande Maj, med sina sippor, sin späda grönska och svällande knoppar, som med hvarje dag tilltager i fägring, som läter aningen smekas med hoppet, att ännu blir allt skönare, knopparne spricka ut till blad och blommor, den fina, späda gräsmattan blir prydd af oräkneliga blommor. vi vilja, som sagdt, låna en liknelse af våaren — Maj — då den ej, som likvisst stundom hän-— der, är kall och olustig, utan blid och solklar; i sednare fallet vilja vi likna