Norrländska Korrespondenten – 1 december 1868, sida 4

Wår tid. Mår tid utmärter fig för oro, äflan, sträfwan, missnöje med det närwarande och sölande efter något bättre. Allt går fort, sasom med ånga. Man uträttar i wår tid lifa mycket på fer månader fom för ett fetel tilldafa under tio år. Vår tid är reformernas tid7. Detta är snart sagdt ett utssitet uttryck. Wår tid är reformernas tid. Den ena förbättringen följer den andra. Man lunde lätt föreställa fig att inom fort ingenting funnes att förvättra. Ack, wärdaste NE fare! den dagen är långt aflägsen, då ins tet finnes att förbättra. Fulllomligheten är ett ideal, fom man aldrig när, hurn mycket man sträfwar derefter. Hurutana äro de reformer, som åwägabringas? Zdel lappwert. Jngenting genomgående. Men vet förhåller fig få, att ju mer man lav par på en sak, ju mera warseblifwer man bristerna. Den dag skall komma, då man börjar wid grunden för att funna åftadtomma något waraltigt. Kristendomen har för 1800 år sedan prollamerat en grundsats, som först i wåra dagar i någon ringa mån börjat göra sig gällande, nemligen den, alla