Konung Carl 11:te och Vingåkershustrun. Vingåker, eller, såsom det skrifvits i äldsta tider, Vikingard, är en bygd i Södermannalandet, utmärkt såväl af sina fruktbara dalar mellan insjöar och grönskande löfbevuxna kullar, som af den vackra, idoga folkstam, hvilken der på Iljelmarstranden i urminnes tider nedslagit sina bopålar. Så är en sägen om denna orts första bebyggande. Lemningar efter fordna vikingaborgar från hedentimma fiunas i det vackra Södermanland många, påminnande om den tid, då våra förfäder hvar sommar drogo omkring på hafven och om hösten återvände med byte till sina borgar. Det hände ock ofta, att de i Österviking besökte de härliga orter i Asialandet, derifrån de härstammade, då många blefvo qvar der och färst efter flera år återvände till sitt hemland. En sådan vidtfarande Vingåkersman hade en tid ströfvat omkring på hafven, förvärfvat rikedom och äfven tagit sig i Osterlandet en vikingabrud. Men, slutligen ledsen vid haf och stormar, — ty vböljorna äro oroliga sällard?, —