lade öfwer, huru de ffulle funna för: staffa fig medel till öfswerfarten. Bland de arbetare på Holmsund, fom mest if: rade för att utwandra, war en ung man wid namn O. Åström, hwillen genom sparsamhet hade förskaffat sig wälstånd, så att han war egare af ett litet godt lösörebo och någat penningar. Genom att försälja boet till halswa wärdet förwandlades alltsammans till rvespenningar och så bar det utaf med honom, jemte hustru och deras lilla späda barn. Från Holmsund gingo de pr ångbåt till Stoctholm och widare kanalwägen till Götheborg, hwarest hr F. Nelsson uppsöktes och biljetter för resan till Newyort löftes mot 279 ror för man, hustru och det späda barnet. Sjöresan war öfwer all beskrifning swår, flera hundra menniskor woro inpackade i lastrummen på Äng: båtarna; största antalet sjösjnta och deraf eländiga, de öfriga fwärjande, fupande, spelande fort etc., samt under allt detta luften under däck qwaf och ofund till: följe af den bland emigranterna rådande llösjutan. Resan hade emellertid ett slut och Åftröms familj war i få fall hyde ligare än de flesta andra passagerarna på emigrant-ångaren, att den hade en slägtinge fig till mötes, en morbror till hustrun, fom i 15 år warit bosatt i Newyork och idtat skrädderirörelse med den framgång, att han är wålbergad. Hos honom fick A med familj wara en wecka, hwarunder han förhyrde fig ett litet rum (utan eldstad eller möbler) som tostade honom cirka 24 rdr swenskt i må naden samt köpte en lamin, för cirka 27 och en half rdr swenskt, att anwändas fom eldstad i det tomma rummet och när de 7 dagarna woro till ända, flyttade han in i detta kyffe och få blef det fråga vm, hwar den fiora arbetsförtjenften skulle tagas ifrån. Genom morbroderns för medling hade Åström werlligen lyckats få arbete fom handtlangare hos en murare, men detta räckte ej längre än 1 dagar, hwarefter han war arbetslös i hela 3 weckor, och ej han allenast, utan mänga tusende med honom woro utan arbete i både weckor och månader. Således först efter 3 weckors tid fit Aftröm ytterlis gare arbete och detta hos en stenhuggare, fom anwände honom under en månad. Sedan försötte Åström under twenne mecfors tid förgäfwes att få arbeta för blotta maten, ji till och med för ett och annat mål, men allt omöjligt. Då tilltog hemlängtan mer och mer, och då Åström omöjs ligen fundoe fe någon utväg för fig öppen, att under wintern uppehalla sig och far milj, beflöt han föka låna något penmins gar af på platsen warande swenskar, för om möiligt tunna komma åter till Swerige. Han hade qwar cirsa 160 rdr. Åström behöfde ytterligare ungefär 160 rör för att funna tomma till hemorten, och det luckades honom merkligen, att af 3:ne till Amerila utwandrade Nordma lingsbor, hwilla sunnos i Brooklyn, få tilljammans låna det vehöfliga, på grund deraf att de, som tände Åftröm sedan förr, wisste att Åströms föräldrar woro i goda omständigheter och kunde betala det lånta. Dessa swenskar sade sig äfwen welat återwända till Swerige om de icke hade säålt allt, både löst och fast, få att ve ej hafwa någonstädes att wända fig. Emellertid, sedan Å fått respengar, bes gifwer han sig utaf och söndagen den 8 Nov. återkom han med MRNjord till