Tre Namn. Svenskt original af Kjersti. (Forts. fr. föreg. n:r.) Notarien Wendel, ty att det var han, tager jag för afgjordt att läsaren redan gissat, drog en suck af lättnad, och hans mulna ansigte klarnade betydligt vid asynen af det präktiga herregodset, som, belyst af aftonsolens strälar, tog sig ganska fördelaktigt ut. Några minuter sednare körde vagnen in på gården och stannade icke förrän den hunnit sjelfva den stora trappan, som förde upp till boningshuset. Ingen ung baron Thorsten syntes dock till, för att välkomna den resande vännen, utan blott en äldre herre med grå uppvridna mustacher samt föröfrigt ett bestämdt och likväl godt utseende, mottog honom i förstugan, genast presenterande sig som godsets egare, baron Thorsten. — Min son gick ut för en stund sedan, yttrade baronen; han trodde ni icke skulle komma så tidigt, men tillåt mig i dess ställe presentera för er husets unga värdinna, min dotter Henriette. Med dessa ord förde han in notarien i ett stort, praktfullt möbleradt rum, der en ung flicka af omkring nitLÖ — toa år artigt gick dem till mötes.