Norrländska Korrespondenten – 27 november 1868, sida 2

vänta sig allt. Tillåt mig då min bästa Henriette, att få höra på hvad sätt du tillbringat din Stockholms-sejour. jag gissar den varit ganska angenäm, isyunerhet som din fästman helt och hället blifvit utstruken ur ditt aimabla sällskap. — Tala ur en annan ton, Bernhard. Jag kan icke fördraga ditt uppenbara hån. — Tala icke om toner nu, min fröken, när den ena ton är ren och den andra falsk, ljuder sällan ett ackord vackert, utbrast han skarpt. — Det vill således säga, att du är den rena och jag den falska tonen, anmärkte hon med något höjd röst. — Som du sjelf vill, men låtom oss komma till saken; den här lilla papperslappen föll i mina händer i går afton. Den unga flickans läppar krusades af ett egendomligt leende, då hon läste det lilla papperets innehåll, som var följande: sGrefve Bernhard G:s fästmö, Henriette Thorsten, vistas i Stockholm, förklädd till karl, och kan säkerligen i morgon kl. 11 träffas på hotell Rydberg, en trappa upp.n — Du är särdeles punktlig, Bernhard, det har jag icke observerat förrän i dag; det var väl kärleken till mig, som dref dig, gissar jag. Henriette återlemnade biljetten med ett gäckande uttryck.