Norrländska Korrespondenten – 24 november 1868, sida 4

släl eller sitt minne, emedan han aldrig befattar fia med annat än det wäsentliaa och intressanta. Den leende tyftnard, hwarunder han icke sällan hela timmar afhör andras anföranden, är allteles ide något bewis på hang instämmande i i te ras åsigter eller uttalanden, utan wisar allenast att hans själ är sysselsatt med helt andra tankar. När vet är honom möjliant att wänta ryggen åt Paris, för att flå fia ned i Vichy BPlomblicres eller Biarritz, då känner han sia hänryckt, rå kunna hrr Ronher och konsorter ide längre bemäktiga fia honom, då njuter han i fullaste mått af detta dolce far niente fom behagar honom få utomordentligt rå inrättar ban fitt lefnadssätt såsom det bäst adommorerar honom och delar fin tid mellan lektyr, bistoriska forskningar och promenader. Man må ej inbilla sig att han i dessa sina villeggiaturer sysselsätter sina tankar med folkens öden eller ens med sitt eget. Han länner nemligen ännu alltid kraft inom sig att i ett giswet ögonblick efter rask impuls kunna friskt och eneraistt handla, och rerföre brålar han ej i otid sitt hufwud med oroliga tankar och planer för framtiden. Hwad regeringen beträffar, gifwes det länga tidrymder, under hwilka hen öfwerlemnar allt åt ministrarne och blett då och vå upprykar jäfom en uppenbarelse för att bestämma den hufwudriktning som bör följas, och sälunda har han endast kraften af en outtömlig apati att sätta emet alla de projekter fom oupphörlinen smidas onmlring honom och som till mesta delen icke äro efter hang smak. Mot tenna hans apati stursa de flesta förslagen wingbrutna tillbaka. Desto mera älstar han, synnerbet under wistelsen i Biarritz, promenader mir hafsstranden och den otwungna konversationen med fabinett8chefen hr Conti. Han är ide aldeles ide någon fiende till glädje och munter: bet och det stör honom ingalunda att man om aftnarne i kejsarinnans umgaäns geskrets fördrifwer tiden med allehanda sällskapsspel. Faktiskt är att han senast i Biarritz hwarken sysselsatt sig med de yngre författarne eller deras werk eller med några som helst statsreformer. Om man icke precist wille misshaga honom, måste man der till och med undwika att tala om affärer och statsangelägenheter. Kejsaren betraktar fig vå såsom en skolgosse under ferierna och länner fig Iyclig att funna en eller annan wecka förlänga fin wistelse i den landtliaa ftillbeten och i frihetemedwetandet. Det aläder honom så innerligen att under dessa brunnseller badbesöf wara befriad från mini strarnes tryckande of Denna realistiska ffilvring af Napoleon den tretje torde i fin mån bidraga att skingra mången förutfattad, förwillande mening om ffinxen på Frankrikes fejsartron.