fall wore det att wäl hårdt vröfwa fä sarens tålamod). Anmärkas bör dock, hurn förf. tappaf concepterna, då han uns nat begå ett så stort fet, att han inledt bisatsen utan wederbörande partikel, ett språlsel, få påtagligt och öronskärande, att den mest olunniga fan höra huru grannt det låter. Om wi taga hufwudorden tillsammans, fe wi genaft, huru det står till. 7De enskildte — — — blifwa föremål för kommunernas wälsörenhet, återstär o. s. mm Hwad göres of nu mera wittne behof. Kommuner och hela ftater, tillägger förf., dess (hwad har def afseende på, om nieri får Iof att fråga) o. s. w. dess finanser (fors! fwils ten grannlåt), årligen förstärlta of bräns winsffatten, men också lika årligen för: tärda (förstärlta — förtärda på detta ställe — serglgt I in adjecto) o. j. w. — lila oe ftergifligt s om om accord der om wore ingånget med Bachns i egen bög person (tror förf werll., att Bachus war en storsupare, då bellagar jag ho: nom (förf.) högeligen. Twertom war han fullt ut lita måttlig som sörf. Bewis på Bachi måttlighet och hans deraf följande stränghet mot sordrintare kunna wi fe hos Horatius. J I boten XVIIl odet ffildrar IIOr. Bachi harafiet sålunda: Ac ne quis mod i c i transiliat munera Liberi, Centaurea monet eum Lapithis super mero Debellata, monet Sithoniis non levis Evius, Quum fas atque nefas exiguo fine libidinum Discernunt avidi, d. å.: OM att man ej må till AA begagna den måttlige Bachi hafwör, derom warnar Centaurernas med Lapitherne wid toddy: bordet utlämpade ffrid, derom warnar det hårda straff Vachus (lät Sithonierna undergå, när de med begärelsernas smala gräns i passionens yra skilja mellan rätt och orätt), eller ocksa Hin onde sjelf; och lifwäl winner man på allt detta lärdomen af bränwinsförbnd, nej, men bräns mwinsutffänfningsebolag. Recens. mäste stanna och hemta andan efter denna fraft: stroph. Wi finna här en massa subjecter, hopade på hwarandra, men intet enda preditat, utan hwilten man ej fon ut: trycka en tanse. KRommuner och Hela stater (märt oroställningen!); oc lilwäl minner man o. s. mt Att behandla ett fpråf få illa — till på föpet modersmålet — är ett brott, fom ofta begås t. o. m. af personer, som göra ansprål på bildning. (Forts.)