då förf. söler göra tillägg och lilsom ffrifwa commentarier till en artitel, få innehållsrit och wäl strifwen, att den ej war i behof af något tillägg, aldraminst af en person, som på ett så slående sätt wisat sin egen oförmåga stilististt afse ende. Medan ett utstänlningsbolag för Me delpad eger få många skenbart rättwisa skäl för fig, att man ide gerna tan måga tro på dess prohibition, gifwes det doc andra stäl, fom, mindre ffenbara och mera werlliga o. s. m heter det i början af uppsatsen Hwar har författaren här sin sogit? Elser tror förf. werkligen, att slenbart rättwisa stäl innebära större utsigt till iramgång, än werlligen vättwisa? Necens. tror det ej, så mycket mer fon slenbart rättwisa släl äro i det aldranärmaste — orättwisa släl; ett för hållande som förf. tyckes ha glömt. Ett sådant bolag lan neml. o. s. w., heter det widare. Med ordet nemb söfer sörf. bestyrka och gifwa grund för hwad han i föregående mening sagt, och fame manhanget blir följaktligen ungefär så här: Det gifwes skäl, fom — — — tjena att tagas i betraktande, men fom just ega egenslaper att ide tunna intagas i inbjudarens program; sy ( neml.) ett sädant bolag lan — — — besitta egenskapen af oc) — — — anwändas till en sinelur för sådane, son — — — tjena med att expedicra o s. Mm. Hwad förf. menat med detta, har recens. ännu ej fött rigtigt Hart för sig. Dock tyckes förf. ha föreställt sig, att inbjudaren stulle lommar att i tjenften antaga personer, som anse det ärligare artetet genant. Meningen innebär sanhända tetta; men hans sammanhang med det föregående bar recens. swärt att inse. Förf. söker i nästa mening nedsätta hr Wätterbergs wärde säsom medborgare och menniska, då han säger sig twifla derpå, huruwida inbindaren till bolag för dryckjom gjort detta af den inre öfwertygelse, fom fan sallas fosterländsk och menniftowänlig. Recens. ton omöjligen dömma hr Wätterberg så strängt. Han hyser för sin del den öswertygelsen, att det är medömkan med kommnnernas i Medelpad betryckta b oefonomiska ställning i närwarande stund, som utterst drifwit hr Wätterberg till fattande af det beslut, fom han nu föter genomdrifwa. Man fan ej annat än lalla detta ett ädelt, philantropiskt drag i hr Wätterbergs faratter. J ssället får han nu uppbära — den wanliga lönen — otack. Recens. anser i motsats mot alla, fom höjt fin röst mot inbjundarens beslut, att han (inbjud.) räsonerat ganska förnuftigt. (Tillsället medgifwer ej recens., att denna gång widare yttra sig i denna fråga; men han torde framdeles, om så behöfs, återtommb till ämnet). Förf. yttrar widare, att någon winst ej skulle beredas lommunerne, om oftanämnde bo lag lommer i frånd. Möjligt Men ej på de grunder, förs. uppgifwit, snarare då af skäl, somz funna läsas i n:o 90 of Tidn. Sundswalts-Poften. Recens. tror, att, trots provinsens widsträckta läge och de många försäljningsställen, fom deraf måste blifwa en följd, inrättningen ändå sstall bära sig, om nämt. desss handbafwande anförtros åt en pålitlig och walsam direttion. TIywärr, heter det wi dare, — — — detta niedan han (IWätterberg) — lilsom ide tycks begripa an: nat, än att en bränwinstommun har utan att dela med fia hela winsten — o. s. w. Härliga sats! Hwad du lan sätta my rer i hufwudet på en oinmwiqd! Kan någon begripa denna mening? Räspes ligen sörf. sjels. Förf. ton här fe ett lysande exempel på, hwad ett bar fome ma funna uträtta; och att de ej äro utan wärde, få obetydliga de än tyckas wara. Jnsättes desfe på fin mwederbörliga plats, torde meningen, få balwänd den än är, funna förstås. Den får Nå söljande utseene: Medan han — litfom ide tycts begripa annat, än att en bränwinslommun har, utan att dela med sig, hela winsten o. s. o. Öwad sörf. widare menat med uttrucket: De enskildte, hwilta sett sitt bo wandrande, i form af smäsupar (hwarför inte få gerna ftorfupar?) på lrogen, — — Ödeläggas, torde ingen med sundt förnust (sens commun) tunna begripa; alltså kan recens. hwarfsen unplyosg förs eller