Norrländska Korrespondenten – 24 november 1868, sida 3

ur mannens händer ett hvitt pappersblad, på hvilket hon skref några rader. Svarta dominon närmade sig ett bord och, rifvande ännu ett blad ur sin annotationsbok, skref äfven han. Några ögonblick sednare utbyttes de båda papperen och, nickande ett farväl, sprang flickan sin kos, snart försvinnande bland den brokiga skaran af maskeradgäster. Svarta dominon höjde bladet mot gaskronan, för att läsa de med fin stil skrifna bokstäfverna, men för hans ögon skimrade tusen små svarta punkter, och han var ur stånd att se klart. Eu ed undslapp hans läppar och, kastande sin mask på en stol, försökte han att läsa för andra gången. Nu lyckades det honom bättre. och ett doft mummel bröt fram ur. hans strupe, då han erfarit papperets innehåll. Med snabba steg skyndade han ut i salongen, för att söka rätt på författarinnan till de ödesdigra orden, men flickan med fantasikostymen stod ingenstädes till att sinna. ö i Det var långt lidet på natten, balen närmade sig tillslut, och ännu hade icke notarien Wendel fatt rätt på sin försvunne vän. Isan förmodade äfven att denne gått hem, och hade derför längesedan upphört att söka honom. Med en nästan dyster mine betraktade notarien de menniskor, som, utstyrda i löjliga och granna drägter,