Norrländska Korrespondenten – 24 november 1868, sida 3

—— —— — — — — —8 likt surrande bin och trollsländor, oupphörligt flögo förbi, än med hvassa ord stickande honom, än med lena vingar smekande honom. Inom sig reflekterade han öfver lifvet i allmänhet, och detta lysande elände isynnerhet, och han tänkte just i detta ögonblick på att det skulle varit ganska behagligt, om han i detta nu kunnat i ord fatt utgjuta sina tankar inför den yngling, som visserligen i år var längt skiljd från honom, men som dock i uppfattning och tankeförmåga stod med honom i jemnbredd. Han visste icke, huru det kom sis, men han såg i sin inbillning Thorstens klara skimrande ögon fästas på sig, han sag den späda gestalten insvept i en röd nattrock, just som samma dag på morgonen, han påminde sig de egna omständig eter, som vidlådde detta hans besök, och han radde icke för att åter en hel här af tvifvel vaknade till lif inom honom. Under dessa funderingar, som hotade att blifva allt för djupsinniga, för att kunna finna någon rimlig vändpunkt, stördes vår notarie af en liten hand som lades på hans arm, — Onskar ni bli spådd, unge herre? frågade en mjuk, qvinlig stämma. — Ja, hvarför icke, (Forts.)