Norrländska Korrespondenten – 24 november 1868, sida 2

men det är rent af en galenskap att tänka något sådant. Just som den unge juristen kom till denna icke alldeles vissa slutsats, fällde baronen sin näsduk till golfvet. Med en nästan ofrivillig rörelse böjde sig notarien hastigt ned, upptog och återlemnade den med ett artigt smäleende. Ynglingen rodnade starkt, och båda tego några minuter. Slutligen steg Wendel upp och tog afsked. Då han gått, ställde sig den unge paronen framför en stor väggspegel och betraktade noga sitt lifliga och intelligenta ansigte. — Bah! han kan icke ana något, det är omöjligt, mumlade har för sig sjelf, tog några lätta danssteg framåt golfvet och begaf sig sedan äter in i sängkammaren, för att fullborda sin afbrutna toilett.