Norrländska Korrespondenten – 24 november 1868, sida 2

som fört er hit? sade han derpå och räckte Wendel sin hand. — Icke annat än att jag tänkte fråga er om ni har lust att äta middag tillsammans med mig och några andra vänner samt sedan gå på maskraden i la Croixes salong. Yuglingen tvekade ett ögonblick. Derefter tackade han leende och sade sig vilja komma. Wendel fortfor att nyfiket betrakta honom, och en hel här af tvifvel bestormade honom slutligen. IIvarför ser ni så på mig? Har ni måhända något att anmärka mot min person, sade baronen skrattande, icke utan en liten skymt af förlägenhet. — Ja visserligen. Det der långa håret misskläder er, det skulle ni låta klippa bort. — Klippa af mitt hår, som är min stolthet och alla damers förtjusning, nej jag tackar, min herre, ni skall icke råda mig att begå några dumheter. Ynglingen skrattade åter friskt och hjertligt, hans vackra mun såg så retande och behaglig ut, att en ung flicka väl skulle kunnat afundats honom den der täcka minen. Notarien kände i hast sitt hjerta börja att slå med en oroväckande fart, — Hvad betyder detta? mumlade han. Har jag förlorat förstandet? Förstår jag då icke att skilja mellan...