Norrländska Korrespondenten – 24 november 1868, sida 2

.—p—, — gästa. Damerna kasta skälmska, leende blickar genom maskernas 5gonhålor, och herrarna följa dem med en outtröttlig och artig uppmärksamhet. Dansen har redan börjat. I ett hörn af salongen står notarien Wendel, med blicken sökande sin unge vän baron Thorsten. Denne står dock icke till att upptäcka, och notarien misstänker storligen, att han, utan att lätsa derom, begifvit sig från balen. Båda hade omaskerade ditkommit tillsammans, men då Wendel at en händelse blef uppehållen i förstugan, så hade Thorsten ingått ensam i salongen och sedan spårlöst försvunnit för vännens forskande blickar. Vår unge jurist började just känna sig litet tvehogsen om äfven han skulle lemna balen och uppsöka Thorsten på något annat häll, då tvänne samtalande röster tätt framför honom togo hans uppmärksamhet i anspråk. Den ena rösten tillhörde en reslig man, klädd i svart domino, den andra en ung, välväxt flicka, iklädd en pikant fantasikostym. En röd sammetsgördel omslöt hennes smärta lit, och en hvit kjol, broderad med en mängd brokiga band, var icke längre, än att ett par små fötter, instuckna i röda sammetsskor med guldspännen, ganska väl kunde betraktas och äfven, om man så vill, beundras. Flickans hela uppträdande röjde verlasvana, blandad med en viss åter