Tre Namn. Svenskt original af Kjersti. (Forts. fr. föreg. n:r.) — IIvilka barnsligheter, herr baron, talade äter Wendel, släpp mig in, annars vet jag minsann icke hvad jag skall tro. Ni inger mig verkligen sådana misstankar, att... — Att ni tydligen bör förstå, att jag i detta ögonblick alls icke önskar er närvaro. Men efter ni prompt vill, så gå in genom dörren till venster och stanna i detta rum, så skall jag inom två minuter infinna mig der. Notarien gjorde, som honom blef anvisadt, och inträdde i ett litet, men ytterst smaktullt möbleradt förmak. En kort stund sednare inträdde ocksa verkligen den unge baronen, iklädd en lång purpurröd sammetsnattrock, som i smidiga veck smög sig kring hans späda, men välformade gestalt. Han var blek, och den mörka hyn harmonierade i dag ännu mindre än vanligt, med det ljusa, gultärgade håret. Notarien kastade på honom en lang, forskande blick. Thorsten matte ocksa icke kunnat uthärda den. ty han sänkte ögonen, och hans ansigte blef nästan ännu blekare än förut. — År det något särskildt ärende,