vara eder följaktig till Franska värdshuset; jag har köpt biljett till operan i afton, och jag vill icke försumma en dylik njutning. Ett högt sorl ar missnöje besvarade dessa ord, och öfvertalningar försöktes till höger och venster. Thorsten redde sig en stund temligen för dessa händer och armar, som ville draga honom med sig, men slutligen måste han gifva vika för öfvermakten. Med lock och pock blef han indragen i alla de unga männens hvirfvel, och ingen observerade hurusom ett mörkt moln stundom drog sig öfver hans förut så glada och sorgfria anlete. — Nu skola vi lära ynglingen, hur det går till i Stockholm, hviskade löjtnant Y. under vägen till värdshuset till sin granne kongl. sekter A. Han tyckes icke mycket ha varit ute förr. Godt om pengar har han ändå. En skön fisk att fjella. Det skall bli lustigt att se huru han beter sig med töserna. -Ha, ha, tror du icke han varit med om dylikt förr. IIan ser mig just icke ut vara att nykläckt, så fin om kinderna han än är. Såg du icke med hvilken ledighet han sväljde ned det ena glaset punsch efter det andra. — Jo jo men, det tror jag rasande väl, när han förut fyllt glaset med selservatten, och slagit endast några droppar af det gula uti. — Han är mammas gosse, det ser