dandrager sig från densamma är en medbrottsling i dess förströelsc. Till detta motto har den namnfnnnige författaren fogat nedanstående korta bes rättelse, den wi, lila wälment som han, öfwerlemna åt de swenske högmögende od) wältänkande: Rabbi Arsi war sjuk, låg på fin säng, omgifwen af sina disciplar och beredde fig till dören. Hans fosterson fom till honom och fann honom gråtande. Hwarför gråter du, Rabbi? frågade han. Måste icke hwarje blick tillbala på ditt för: flutna lif lomma dig att tänka med glädje derpå? Har du icke tillräckligt studerat, ide tillräckligt lär den heliga lagen? Se dina elever här äro prof på motsatsen. Har vu förblifwit tillbala i utöfningen af det rättas werk? — Hwarje man är tilljredsställd öfwer att du ide har det. Oh ödmjntheten war kronan på alla dina dygder! Aldrig wille du tillåta att man malde dig till distrittdomare, ehuru hela distrittet enträget önskade det. Det är juft detta, min fon, swarade Rabbi Arsi, fom nu oroar mig. — Jag hade i min matt att utöfwa rätt och billighet bland mennistors barn och af missjörstädd ödmjuthet, nndandrog jag mig derifråän. — Den fom undandrager fig att bemedla rättwisa, är en medbrottsLing i landets ruin.