Norrländska Korrespondenten – 13 november 1868, sida 3

Uret hade affektionsvärde för honom och han beklagade sig öfver förlusten för sin granne, en yankee. Denne gaf honom ett råd, som han genast följde och, som man får se, hade framgång. Ilan reste sig upp och sade: Mina herrar! mitt ur har nyss blifvit stulet ifrån mig: det är ett repeter-ur och som klockan straxt är åtta, skall det om ett ögonblick repetera. Jag ber er derföre vara alldeles tysta ett par minuter, på det jag må kunna upptäcka hvem det är af herrarne som lånat mitt urv. Alla förhöllo sig stilla; blott en herre, som satt ytterst, reste sig för att gå; han blef emellertid ananhållen, och uret fanns ganska riktigt hos honom, Tjufven hade gått i fällan och det oskyldiga uret, som aldrig tänkt på att repetera, kom tillbaka till sin rätta egare. —-llvarför likkistor äro så dyra. Tom Niel är snickare i Edinburg och ett original i sin sort. Han tillfrågades en dag af ett fruntimmer, för hvilket han hade något arbete om händer, hvarför snickare alltid taga så glupskt betaldt för likkistor. Tom såg mycket hemlighetsfull ut och lofvade att mot godtgörelse af en sup besvara frågan. Sedan supen var inmundigad, upplyste Tom: Jo sir frun, det är just derför, att vi få dem aldrig tillbaka för att lagas.