Norrländska Korrespondenten – 13 november 1868, sida 3

nyktre småningom blifwa en del of det hederwärda bolagets funder. Sägen icke — jag ber! — att man i staden i i alla fall erhåller spirituosa, ty då detta är sannt, få är det ide mindre sanning, att den långa wägen är för mången ett nyttigt hinder. Den, för hwillen brännminet blifwit dagligt bröd och ruset ett himmels rife, må gerna af passionen drifwas mils: långa wägar för erhållande af fin gudar dryc; men arbetaren — ide drinkaren, den fom i dag är arbetare — ftall juft genom detta hinder mången gång gerna räfna lilselerivet till fromma för fin kassa, fin hustru och fina barn; och den rentaf nyftre ynglingen skall kanske wara belåten med få många frestelser mindre. Jngen blifwer gerna drintare fåfom foloperson. Spritdrycken är wäl heller ide någon läckerhet för en derwid owan; nej men sällskapet är det förföriska fodret. Betänten detta ärade socknemän! Utffäntningsbolag skall befordra nytters het och möjligast minsta bränwinskonfumtion. () Löftet derom — något befängdt sådant det ingätt od) ingår i bolagens program är storartadt men bellagligtwis en förtjenst som måste erkännas äfwen den enskiloe krögaren hwilten — äfwen han — söter sålja få mycket möjligt, men kanske har minsta utsigten att för sådant ändamål få salutimmarna förökade med en eller twå — jag wet ju ite heller om något bolag bewiljats detta. Konkurs rensen — wiltet förhållande äfwen påpetas i berörde anmälan — är då quds ffelof upphäf) i samma stund få snart, fom ett bolag i samma brand) börjar fin wert samhet i samma tratt, då det lätt tons hända, att en, fom önskar berusa fig. maste tillsläppa mera pengar för samma mått af rus. Od intet ondt i det — fanske öl eller wansinnet derigenom kunde modereras.