Norrländska Korrespondenten – 13 november 1868, sida 2

Grefvinnan smålog, och arrendatorskan, lycklig af att, som hon älskade att tro, hafva gifvit denna lexa i jemlikhet åt slottsfrun på Bel-Air, tog vägen till Galluys. Följande dagen, framemot middagstiden kom man och underrättade grefvinnan, att baronessan de Lansac anlände. Fru de Vatteville och hennes dotter skyndade genast att emottaga enkefrun i slottets förnämsta våning. Baronessan omfamnade sin niece och hennes dotter och, stödjande sig med ena handen på den unga flickans arm och med den andra på sin spanskrörskrycka, steg hon upp i grefvinnans rum. Der stannade hon, gaf Helene ett lätt elag på kinden och gick in med fru de Vatteville. Samtalet räckte en stund. Baronessan lyckades sannolikt att besegra grefvinnans sista betänkligheter; ty, då hon kom ut, hade hon ett triumferande utseende. I alla händelser, har man skäl att tro, det hon för fru de Vatteville berättat, huru hon fått veta de händelser, som voro på väg att inträffa vid Bel-Air. Läsaren vet redan, huru allt detta kommit till baronessans kännedom. Emellertid befann sig flelene i den lifligaste oro. IIon såg sin gamla slägtinges och sin moders ansigten stråla af glädje, men man sade ingenting till henne. Båda omfamnade henne allt