landets qwinnor af alla klasser, af alla åldrar. Af de rita taga de fattiga exem pel, döttrurna af fina mödrar, tjenarinnan af fin matmoder. Den gifta fåfänga qwinnan är ofta äfwen en okunnig hus moder, en tanklös hustru, en wårdslös moder. Den fattiga ogifta qwinnan, tje nande i ett hus eller arbetande på en fa brik, blir förr eller sednare just i och genom sitt begär efter granna, moderna Hä der ett åt lättsinnet hemfallet offer, och högst fällan återgår hon på dygdens och pligtens wäg, och följderna af hennes fel steg hjelpa till att fylla fängelserna. Jnsändaren har, under sitt wistande som hwardaglig gäst i åtstilliga hem, warit i tillfälle att je mer än ett ättenskap i fin hwardagstostym, och inf. får uppriltigt tillstå att ordentlighet uti de flefta warit få sällsynt, att jag för min del ej länt mig frestad att i otid pålägga mig den äftenffapliga bojan, åtminstone ej förr än jag tänner med mig sjelf, att jag, om få behöfwes, fan blifwa ett förftåndigt stöd åt en ung, oerfaren qwinna. Då en man söter fig en följeslagerska genom lifwet, önskar han, om han är en Jansad och stadgad man, att få en hustru, som sörstär helgren af de dyro pligter henne som husmoder och mala åligger att uppfylla. Om hon gör detta illa eller wäl, beror till en ftor del på den bild ning bon fått i hemmet; har detta hem warit moralifft godt samt religiöst utan öfwerdrift, tå är oc den ur detta hem gående unga flickans hjerte och finne emottagliga sör de pligter, denne fom mata och moder åligga, och en fåran qwinna är wäl uppsostrad. Det finnes en mängd hem, rika hem, ja äfwen mintre bemedlade hem, likasom sattiga, der den unga flickan sår lära allt, hwad werlden kallar för en wäl fulländad uppfositran, men denna är och blir allt utom god och fulländad, om den endaft bildat Henne till en angenäm fällffapss nennissa, en talangfull, behaglig salongsdam och en charmant wärdinna i mannens hem, men glömt att lära henne att i glädje gå till Gud med tack, i sorg med bön lärt henne att med undergifwenhet böja sin egen wilja under andras, offra eget nöje för andras sällhet, och att gära detta med kärletsfull tillfredsställelse. Den qwinna, som ej så tänler, få handlar, fan aldrig lyckliggöra en man, ty mannen är af naturen född att herrska. Måtte der: före mannen wara försigtig wid walet af maka och, hon må af honom wäljas ifrån den torftiga kojan, eller palatsets salar, må han taga i moget öfwerwägande om han har förständ och tålamod att sjelf fostra fin unga mata till en wärdig qwinna, om hennes uppfostran i hemmet blifwit försummad. Då mannen wid walet af hustru tager penningen, skönheten eller talangerna först och främst i beräkning, ja ofta ej frågar efter om det finnes nägot annat bättre och ädlare, som borgen för en werklig äktenslaplig sällhets ernående och bibehållande, må ban skylla fig sjelf, om denna ute blifwer; han har ingen rätt till klagan. Han sökte penningar och han fick en rik hustru, men fom kanske äfwen medförde en mängd stora pretentioner på lyx och såfänga i hemmet, och jom han mången gång har swärt att tillfredsställa, helst om den af Honom med henne erhällna förmögens heten blef, fom den war ämnad till, ett medel att tysta hans björnar. ön fardrada af hanna hadura aina