son bestrifwer i den genuesista tidningen Mevimento ett besök, fom han nyligen giort hos Garidaldi på ön Caprera. KA. war 8 på morgonen, och generalen låg i sin säng, efter att strax förut hafwa tagit ett bad. Han war såsom alltid lugn, mäns lig och förekommande. Jag är nu mins dre sjullig — fade han till fin gäst — men jag börjar blifwa gammal; hwad är då att göra? Jag litnar en gammal ffuta, fom warit wida omkring, än felas det en planta, än en nagel, alltid fattas det något: den goda wiljan är dock i siånd att reparera alla skador. Om mitt fosterland har be hof af detta olycksfartygs sista planta, är jag willig att bringa det detta offer. Hans familj, särdeles Menottis mata, wårdar honom med den ömmasie omsorg. Menotti sjelf är en duktig landtbrukare och arbetar dugligen rå ålern med plog och spade. Man lefwer af produkter man sjelf odlat, och årets skörd har blifwit särdeles ritlig. Garibaldi har sått en winskörd af 3,100 litres, men hans boskap har lidit nöd. 200 stycken får hafwa dött af bor skapesmitta. Af spannmål Har kolonien öfwerflöd i år. De hertrar, fom bo på ön, behandlas af Garibaldi fom hans barn. En enla bade nyligen insjulnat i feber, oc) han låt föra henne från hennes osunda toja till en bostad alldeles inwid hans eget bug, på det han ffulle funna giswa henne bättre wård. Jnwånarne på Caprera föra ett wertligen patriarlaltskt lif. Der fine ucs fita litet strider, stölter eller mord