Norrländska Korrespondenten – 30 oktober 1868, sida 2

— Det, som I begFären, är omöjligt, utropade fru de Vatteville; jag kan från mitt finger borttaga denna ring, om I icke kunnen tåla att se den, och stoppa den i min ficka; men det är också allt. Denna ring har af konungen sjelf blifvit gifven åt min make, grefve Florestan, vid hans återkomst från Amerika, Jag kan icke dölja för er att jag af tacksamhet alltid i mitt hjerta hyst den önskan, som nu är uttryckt på denna klenod; jag kan icke förneka mina tänkesätt, genom att göra hvad I önsken; om jag skulle gå in derpå, skulle ni — jag är säker derpå — icke hysa annat än förakt för mig. och jag sätter värde på er aktning. Denua ädla och oförskräckta frimodighet gjorde intryck på alla. — Gör då som ni vill, sade några bland dem. Grevinnan stoppade ringen i sin ficka. Några ögonblick efteråt kommo flere män med lika vildt utseende, som deras, hvilka omgåfvo henne, från andra ändan af gården, för att begära att hon måtte vårda sig om en afdånad qvinna. Fru de Vatteville begaf sig i största hast till henne; det var en ung och förtjusande person, som helt och hållet förlorade sansningen och tycktes qväfvas. Förskräckelsen hade synbar