Norrländska Korrespondenten – 30 oktober 1868, sida 2

År detta ett brott, och skulle ni icke I bafva gjort som jag? — Det är bra, det är bra! sade de allesammans, medborgarinnan är god, j man vet det; men det är detsamma, det är mycket illa och olyckligt att hafva haft förbindelser med folk, som äro fiender till deras fädernesland. Fru de Vatteville talade länge med dessa okunniga och lättrogna menniskor; på de fleste af dem gjorde i allmänhet det, som var rätt och billigt, intryck. Hon kunde icke afhålla sig ifrån att förvånas deröfver, att personer, som icke tycktes vara i grund och botten elaka, kunde med kallt blod begå brott, som det egna intresset och hämndlystnaden knappast skulle kunnat utgöra förklaringsgrund för. En händalse, obetydlig till utseendet, höll emellertid på att omintetgöra det goda förstånd, som uppkommit emellan grefvinnan och hennes omgifning.