Norrländska Korrespondenten – 30 oktober 1868, sida 2

ligen försatt den ulyckliga i detta sorgliga tillstånd. Några män, som kommit till hennes hjelp, hade förgäfves sökt att återväcka henne till sans; för att göra henne ledigare, hade de löst upp hennes klädning och, när gretvinnan kom dit, lagade en af dessa förfärliga hjelpare sig till att afskära bandet på hennes snörlif med spetsen af sin sabel. — Håll! utropade fru de Vatteville. för Guds skull, låt mig snöra upp kläderna på denna stackars qvinnan. Under det hon sysselsatte sig härmed, märkte en af dem, som voro närvarande, på den afdånade qvinnans hals en medaljong, på hvilken fanns ett porträtt. Denne man trodde, att det icke kunde vara anrat än konungens eller drottningens bild, och närmande sig fru de Vatteville sade han till henne elt lågt: — Göm detta i er ficka; om man finner det på henne, kan man icke svara för någonting, Grefvinnan kunde icke afhålla sig från att småle öfver den förunderliga rörelsen af känslofullhet hos denne man, enträget bad henne att hos sig förvara ett föremål, hvilket han ansåg vara så farligt att bära. Föröfrigt förundrade hon sig allt mer och mer öfver den blandning af vildhet och medlidande, som de, hvilka omgåfvo henne, ådagalade.