Om rikedom och högmod. (Ur Läsning för almogen; af C. A. v. Nolden.) Menniskan är ett swagt och ofullfoms ligt wäfenre, och det tillhör dess fröp. liga natur att wara belastad mer fel och brister. Bland te allmännaste är bög mordet; ty det widlåder många eljeft förs träffliga menniskor, och är mer och mins tre inblandart i te flesta tfarakterer. Det fan derföre ide wara ur wägen att litet närmare betrakta detta fel få mycfet mer fom det påftåg företräreewis tillhöra wår nation. Det är naturligt, att, om det gär oss wäl och wi äro lycklige, merför det en alad känsla, den af tilfredeställelse. Det är derföre ingalunda något fel att man wärrerar fin lyckliaa ställning — twertom, det more otacksamt om man ide med alärje erfänte dem. Om wåra ekonomiska wilkor äro gota, få att wi årligen förbättra mår ställning, eller om wär skickligbet och wåra personlipa egen