Fröken de Watleville. Öfversättning från Franskan af W—g. (Forts. fr. n:o 84.) — Akta er väl för att begifva er dit! utropade Billaud-Varennes; besinna da hvilket antal af tjenstefolk, som hennes hus innehåller. Tror ni icke, att bland dem kan finnas åtminstone en, som är i stånd att utsprida er ankomst till hotellet? Nej, nej, tro mig, välj ni en mycket ringa bostad, hvarest icke hvarken otidig pratsjuka oller egennytta kunna ersätta er för fara. Under detta samtal iakttog Georg tystnad, och han hade sina skäl dertill. Slutligen utropade Ilelene, sedan hon rådfragat sitt minne: — Men jag har ju vår goda Lisette, som förr varit kammarjungfru hos min mor! Jag kan icke befinna mig säkrare än i detta fattiga hus och i detta aflägsna qvarter. Billaud-Varennes, som var angelägen om att få reda på alla biomständigheter, och som satt sig i spetsen för hvad som borde åtgöras för befrämjande af fröken de Vattevilles räddning, sade till denna innan han lemnade henne: — Var god, mia fröken, och säg