Norrländska Korrespondenten – 23 oktober 1868, sida 3

Under det hon, helt sorgbunden, öfvertänkte hvilket parti hon skulle taga, ankom Georg; han var åtföljd af en man med värdig hållning. De läto Helene uppstig i fiakern och placerade sig äfven der. Den nykomne satte sig på sätet midt emot henne. — Min fröken, sade han i en välvillig ton, igenkänner ni mig? — Ja, Min herre, svarade Helene. ni är Billaud-Varennes, som förhörde mig i hotel de Ville. — Rigtigt, återtog han; jag skall ledsaga er till Danton och mottaga hans föreskrifter i afseende på er. Danton var, som bekant är, justitieminister. Då de anlände till den namnkunnige, då för tiden allsmäktige folktribunens port, stego Billaud-Varennes och Georg ur åkdonet och gingo upp till Donton. En kort stund derefter återkommo de båda. — Ni är räddad, sade Billaud-Varennes; det är emellertid nödvändigt att nu föra er till ett ställe, deringen känner er; dessförutan kan ni icke vara i säkerhet. — Jag önskar då, sade Helene, att blifva förd till fru baronessan de Lansac; det är en af mina slägtingar, en vörnadsvärd enkefru, mycket ålderstigen; jag förmodar, att jag derigenom icke skall kunna blottställa henne. (Forts.)