Norrländska Korrespondenten – 23 oktober 1868, sida 2

komma ifrån det gömställe, der hon var innesluten, åter passera nära förbi portarne till la Force, der mördarne väntade, eller gå igenom Petit SaintAntoine; detta var en kyrka, hvarest just då bölls ett sammanträde, för att reglera den massacker, som skulle ega rum. Båda dessa utvägar voro lika farliga, men man valde den a:t gå genom kyrkan. För att icke blifva bemärkt af dem, som deltago i sammanträdet, måste fröken de Vatteville, på sin ledsagares råd, luta sig ned, och det var, så till sägandes, krypande, som de båda passerade kyrkan genom sidogångarne. Georg lät den unga flickan gå in i ett sidokapell och gömde henne bakom spillrorna af ett omkullstörtadt altare. — Framför allt, sade han till henne med låg röst, akta er väl för att röra er, hvilket oväsen ni än må få höra Vänta här, jag skall återkomma, för att taga er med mig, så snart som möjligt. Tag till hjelp hela er sinnesnärvaro. Farväl för en stund. Heiene, hopkrupen i detta nya gömställe och nedhukad på hälarne, förlorade i början allt hopp. IIennes beskyddares bortgång hade modtällt henne. Föröfrigt var det tal, som hon hörde, icke af den natur, att det kunde lugna henne. En mycken liflig diskussion, hvaraf hon endast helt ofullkomligt kunde fatta