Norrländska Korrespondenten – 23 oktober 1868, sida 2

Efter omkring en halftimmes wntan återkom Georg och bar under armen ett knyte. i — Jag har ansett det vara klokare för er att byta om drägt; det är nödvändigt att ni påtager er dessa kläder. Det var en karldrägt, en öfverrock och byxor. Helene kastade ögonen på denna förklädnad. och den hastiga mönstring deraf, som hon gjorde, ingaf kenne en oöfvervinnerlig vedervilja. Att omkomma i en sådan lånad drägt, syntes henne på sätt och vis opassande och fegt. Ett ädelt blod flöt i hennes ådror; och liksom de jungfruliga martyrerna i christna kyrkans första århundrade klädde sig väl, då de skulle gå till döden, och med en kysk symetri ordnade vecken på sina hvita tunicker, ville hon dö på ett henne värdigt sätt; hon kände fasa för ett sätt att dö, som skulle varit vanhederligt för henne och hennes slägt. Dessutom bemärkte hon, att denna förklädnad skulle blifva löjlig; det felades hatt och skor, för att komplera densamma. Helene hade på hufvudet en simpel nattmössa och skor af kulört safflan. En sådan förklädnad var omöjlig. Man afstod från detta löjliga medel, och den unga flickan förblet sådan hon var. Emellertid måste Helene, för att