Norrländska Korrespondenten – 20 oktober 1868, sida 4

Och dagarne ila, men allt ibland Mig griper en längtan till hemmets strand Vid granarnes sorgliga susning. O! hade jag då blott vingar två, Jag flöge dit bort öfver böljor blå, Till hemmet, min barndoms förtjusning!