retade mot en enda man och en ung, flicka, öppnade nu sjelfmant sina leder för att läta dem gå, så ombytliga och föränderliga äro de så lätt uppeldade folkmassorna. Helene lagade sig till att springa, och redan började hon, förfärad och tanklös, att fly, då hennes följeslagare höll henne tillbaka. — Hvad tager ni er till? sade han till henne. Tror ni då att all fara är förbi? (Forts.)