Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1868, sida 4

I ent 0117( XP OMAR St ff VE FW EES 4 —AU14144 ären bröver ! brotslingen. Emellan fängelsets fönstergaller; Men akta ljuset, som sparsamt faller Dit in till nödställda uslingen. Hemsk är den taflan och mörk i grund, Som här vill bringa din själ i rysning; — Af solens stråle hvar dagens stund. I Snart kommer natten. Men sömnen flyr Uet hårda läger, der qvalda sinnet Torgäfves ropar om skydd mot minnet, Till den som verldarnas öden styr. Då ser den fångne mot öster hän Med ifrig längtan: den första strimma, Som bådar dagens och ljusets timma, lar från hans hjerta en blytung sten. Så stäng ej ute hans enda tröst, Den sol som lyser för alla lika, Men lät föraktet för ömkan vika, Vid denna åsyn utur ditt bröst! Se här en yngling! En moders hopp, En faders stolthet, en tärnas lycka, Allt sågs han med sig i fallet rycka, Då brottets bana han, irrad, lopp. IIans blick hur dyster, hans kind hur blek! Af tviflet fattad och tärd af ånger, Den stund förbannar han tusen gånger, Som vittne var hur han dygden svek. Och denne man! I hans ögonpar Ett hatfullt trots kan du läsa redan; Och likväl sågs han ej längesedan En god och lycklig familjefar. Han var de sina ett troget stöd, Men när ej längre han kunde skydda Mot nöd och jämmer sin låga hydda, När barnen svulto — då stal han bröd. Se der en gubbe med hjessa kal Och fårad panna. Mot jorden lutad, Han väntar endast att snart se slutad Sin långa lefnad, så rik på qval. Till tröst han eger ej qvar en tår. — Med detta rum är han väl förtrogen, Ty, ack, för fängelset fanns han mogen, När nyss han lenmat sin barndoms vår. Och sedan — sedan, af alla skydd Och ensam lemnad i hela verlden, Han miste tog om sitt mål på färden Och såg för alltid sin lycka flydd. Du stolta hop, s som derute går! Se till, när du sjelf din dygd berömmer, Att ej för strängt du den broder dömer Som här sitt felsteg begråta får. Det finnes En, som till hjertat ser — Hans dom som öfver alla gäller, Dig sjelf, måhända, som lastbar fäller, Då åt din fånge han frihet ger. Isidor K. Hwarjehanda. Sinnesnärwaro. Den 5 Augusti steg ett wackert fruntimmer af omkring 30 är in i en första klassens wagn på det oo fp Po 1 Folj med mig, kasta en blick, min vän, Det tål väl vid, att den får belysning soss nu alla famtliga föga till folken: J