Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1868, sida 2

välja den tillflyktsort, som bäst passar oss. Hvad det angår, att jag skulle hafva conspirerat mot nationen, huru skulle jag väl kunnat komma att tänka på något sådant? Min dotters uppfostran och omsorgen om mina affärer hafva upptagit hela min tid. Tillhörer jag jag icke dessutom en familj, som gifvit sitt land ständiga bevis på sin fosterlandskärlek? Om himlen hade skänkt mig en son, så kunnen I vara öfvartygade, att han icke skulle varit en af de siste att sluta sig till de frivilliga försvararne af våra gränsor. Åran och fäderneslandet! sådant är Vattevilleska familjens valspråk. Ingen skulle kunna måla den verkan, som denna ädla förklaring frambragte. Äfven de af fördom mot den anklagade mest intagna sinnen kände sig kufvade af så mycken frimodighet och upprigtighet, och det var med rörd stämma, som presidenten, efter några andra frågor, för formens skull framställda till den anklagade, sade till henne: — Det är bra, min fru, ni kan nu draga er tillbaka. Grefviunan aflägsnade sig under den djupaste tystnad, men som hvarken hade någonting sorgligt eller hotande. Några flera ord, uttalade af henne lika lyckligt, och man skulle hafva klappat händerna.