Fröken de Watleville. Ötversättning från Franskan af W—g. (Forts. fr. n:o 78). Jag har icke brefvexlat med någon emigrant: först och främst emedan lagen förbjuder det, och lagen binder, om jag ej bedrager mig, en qvinna lika väl som en man; för det andra emedan jag hvarken har någon slägting eller någon vän på andra sidan Rhenfloden; föröfrigt kunde jag icke vara nog oförnuftig, ni skall säkerligen medgifva det, att anförtro skrifvelser och rapporter .... åt den förstkommande. Jag har aldrig emottagit några penningar från Coblenz; de, som frivilligt gått i landsflykt, äro fattigare än vi och lefva af utländningens understöd; mina inkomster hafva varit fullt tillräckliga för mig ända hittills, och jag har alltid delat dem i tvänne delar; den ena för olyckliga medmenniskor, hvilka äro talrika i vårt distrikt, och den andra för min familj och mina tjenare. När vi icke mera ega något, min dotter oah jag, skola vi icke vara nödsakade att utsträcka handen, för att tigga; erkänslan är oaktadt allt, hvad som sker, ännu icke utslocknad i allas hjertan. och vid Bel-Air och dess omgifningar skola vi endast behöfva