motsatta. För Vöwagagwällen En rif ech menniskowänlig man aick en gång öfwer toraet i en af te städer fom äro belägna i Norra Amerikas I. f. flafftater. En auktion på slafwar skulle rerstädes wid samma tillfälle hållas, bwadcan mår man stannade några öpons blick. Bland ren mängd slafwar, både äldre och Yngre, som skulle säljas, fästes hans uppmärksamhet wid en una flicka. Flickan utbjöds just när wär man nals kades. Under det re öfrige woro temlis gen likgiltiga rörande sitt förestående öre, stod flickan batande i tårar, och mid hwarje slag som auktionisten gjorde, räs fare hennes kropp i skakning. Den men: niskowänlige mannen frågade hwarföre hon midt ibland de andra sorglösa, war så bedröfwad, och fid då meta att, unter det de andra hade blifwit temligen mina wid en fåran behandling och woro nejta att utbyta forna dåliga herrar mot nås gon ny okänd, hare hon deremot blifwit uppfostrad hos en god herre, och det war nu för första gången hon såldes åt den högstbjudande. Smwad är prifet på den unga flidan ? ropade mannen. Han sick weta det och blef wäl litet betånklig när ban hörde huru högt bon gällte, men omsider tog han upp fin börs och betalate. Sedan gid Han till flifan och förkunnare henne att hon war fri. Till en början syntes hon bestört, och ingen glärjestråle upplyste ännu hennes af sorg förmörkade ansigte. Hou trodre ej sin befriares ord, och dessutom war hon född slafwinna och wisste ej hwad frihet war. Ej underligt vä, att hon hade swårt att fatta ven frihet fom för. funnates henne. ÄÅnnu föllo tårarne på vet köpebref fom, undertecknadt och med sigill bekräftadt, lemnades henne i hänterna af hennes ädle rädrare. Sedan denne gifwit henne några goda räd och åfwen lemnat henne något penningar, lagade han fia till att fortsätta fin wäg. Då började flifan begripa hwad frihet war, och plöteligt blef det henne klart hwad bon skulle göra. Jag will ej skilja mig från er, låt mig tjena er i alla mina lifstagar. Ni har ju köpt mig fri; ni bar ju köpt mia fri, ropade hon till sin wälgörare. Hwar och en fom feran besökte den menniskowånlige mannens hus, observe rade ibland hang öfriga tjenare en una, älskelia flicka, hwilken syntes alldeles outtröttlig i sin herres tjenst. Bittida och sent sågs hon willigt uträtta alt hwad man begärre af henne. Ala un: drade på huru bon alltid kunde wara få wänlig och willig När någon frågade henne härom, swarade hon alltid, syftande på fin huebonde: Han har köpt mig fri! Han bar köpt mig fri! Dyre täfare! Ääfwen tu är friköpt ur ett slafweri, nämligen syndens. Ditt lösköpante fFoftare en oerhörtt stor fums ma; ty ingenting annat passare härtill än Jesu Kristi blod. Tror du ännu i vitt hjerta att tu har blifwit köpt fri? Bättre fan du aldrig anwända din sab. batsafton, än om du begrundar detta stora, herrliga ämne! D