Norrländska Korrespondenten – 2 oktober 1868, sida 3

— Ni är enka? — Ja, min herre; min man, grefve Florestan de Vatteville, dog med generalmajors grad, som han hade förvärfvat sig i Amerika under frihetskriget. Detta sista svar tycktes vara i åhörarnes smak, från hvilka höjde sig ett sorl af gillande, mot hvilket ingen vågade protestera. — Hvar vistades ni den 10 Augusti? — På Bel-Air, tillsammans med min dotter. — Ni är anklagad för att brefvexla med emigranterna och att sända dem underrättelser; ni skall hafva emottagit penningar från Coblenz, och ni skall under alla omständigheter hafva conspirerat mot nationen. Hvad har ni att svara härpå? Fru de Vatteville kände sedan några ögonblick icke mera någon räddhåga; hon tyckte sig så tillsägandes, vara upprätthållen af en osynlig hand och hon bibehöll hela sin kallblodighet. Det var med fullkomligt lugn och den allra enklaste ton, som hon besvarade den vigtiga fråga, hvilken man framställt till henne. — Herr president, sade hon, jar har att göra i detta ögonblick, jag ser det väl, med en allvarlig och förståndig man; också skall mitt svar blifva lika enkelt, som bestämdt. (Forts.)