Norrländska Korrespondenten – 2 oktober 1868, sida 3

denna upphöjning, trodde hon sig bestiga schavotten. Der fanns icke en gång en stol eller en bänk att sitta på. Grefvinnan, stående upprätt midt ibland. denna folkmassa, som var hopträngd på bänkarne, kände i ett nu ett öfvernaturligt mod ingjutas i sitt hjerta; hon åkallade Gud, och tron, denra upprigtiga tro, som lifvar ädla själar, ingaf den ädla qvinnan en plötslig och oväntad sinnesstyrka. 1 detta ögonblick strålade grefvinnans ansigte af beslutsamhet och kraftig vilja. Hennes ögon uttryckte på en gång lugn och frimodighet. I sin ädla stolthet och oskuld, omgifven liksom med en helgongloria, hade grefvinnan ett sådant utseende, att presidenten sjelf, underkastad inflytandet af sin vilja blef rörd; det var med en artig och nästan mild röst, som han sade till fru de Vatteville: — Min fru, haf godheten att besvara de frågor; som jag skall hafva äran att framställa till er. Förhöret började. Edert namn och edra förnamn, min fru? — Anne-Victoire-Sylvanie de Montessuy, grefvinna de Vatteville. — Eder ålder? — Fyratioåtta år. — HEdert hemvist? — Slottet Bel-Air, nära Montfort PA maury.