Norrländska Korrespondenten – 2 oktober 1868, sida 2

Fröken de MNatteville. Öfversättning från Franskan af W—g. (Forts. fr. n:o 77). Fru de Vattevilles kände blodet stelna i sina ådror; hennes dotter, lik en fältets blomma, afmejad af skördemannen, lutade sitt dödsbleka ansigte mot hennes bröst. Den död, denna massacker, som hotade, förekom dem begge såsom någonting rysligt fasansfullt. Asynen af hennes barn, utom sig af förskräckelse och nästan döende, återgaf åt modren hela hennes styrka och kraft. — Medborgare, utropade hon med gnistrande ögon och ansigtet purpradt af förtrytelse, tillbaka! Hvad gån 1 att göra? Fordom, då en Fransman bar vapen i hand, var det för att beskydda qvinnor: skullen det väl nu vara för att mörda dem? Och då massan, bestört, förhöll sig stilla, tillade grefvinnan, hänförd till denna wvemotståndliga vältalighet, som vid vissa tillfällen härflyter ur en moders hjerta: — Slån till, slån till då! Att slagta en dotter i hennes mors armar, är det icke en ärorik triumf! Alla dessa män hittills uppeggade af blodtörst, kände sig plötsligen gripne